Handbok och Avtalsmallar

Här visas ett exempel på ett kapitel i Handboken, med ett utdrag av innehållet.

Logga in

Handboken, Allmän del

Konkurrensrätt

Regler till skydd för den fria konkurrensen

Allmänt

Karteller och monopol

I en marknadsekonomi förutsätts marknadskrafterna ge balans mellan tillgång och efterfrågan på produkter och tjänster till priser som avspeglar ett effektivt företags kostnader. Detta förutsätter att företagen agerar på en konkurrensutsatt marknad innebärande att varje delmarknad tillåts bestå av ett antal aktörer som agerar oberoende av varandra och att inga hinder mot nyetablering föreligger. Tillåts marknadskrafterna att verka utan inskränkande regler kan konkurrensen emellertid helt eller delvis sättas ur spel bl.a. genom att företag sluter sig samman i karteller eller att företag genom samgående, uppköp eller på annat sätt skaffar sig marknadsdominans. Karteller och marknadsdominerande företag kan sedan genom sin starka ställning ensidigt bestämma priser och andra villkor. De kan också hindra nyetablering, t.ex. genom underprissättning (s.k. dumping). Lagstiftning mot karteller och marknadsdominans har också införts i de flesta länder med marknadsekonomi. Föregångslandet har varit USA, som redan i slutet på 1800-talet lade grunden till sin mycket omfattande och stränga konkurrenslagstiftning (antitrust laws).

EU-regler

EU:s stränga konkurrensregler gäller konkurrensbegränsningar som har inverkan på handeln mellan länderna inom EES-området, dvs. EU-länderna samt Norge, Liechtenstein och Island. EU:s konkurrensrätt har sedan gemenskapen bildades kommit att utvecklas till ett mycket komplicerat system av regler med stränga påföljder för de företag som bryter mot dessa.

Konkurrenslagen

Många länder har infört konkurrensregler som efterliknar EU:s regler. Detta gäller inte minst Sverige som genom konkurrenslagen (2008:579) i de flesta avseenden direkt kopierar EU:s regler.

EU:s konkurrensrätt

Allmänt

De fyra friheterna

EU:s gemensamma marknad innebär att varor, tjänster, kapital och arbetskraft skall fritt kunna röra sig mellan medlemsländerna (de fyra friheterna). Av grundläggande betydelse för främst de fria varurörelserna är att företagen kan agera i fri konkurrens inom hela EU-området (i praktiken hela EES-området eftersom EES-avtalet innehåller motsvarande regler). Konkurrensbegränsningar som påverkar handel mellan medlemsländerna är därför i stor utsträckning förbjudna. Detta innebär bl.a. att ett svenskt företag inte ens i samröret med ett annat svenskt företag tillåts komma överens om konkurrensbegränsningar som har märkbar effekt i ett annat EU-land.

Koncerner

Företag inom en koncern betraktas som en ekonomisk enhet, varför konkurrensbegränsande avtal inom en koncern är fullt tillåtna. I enlighet med denna princip kan ett moderbolag hållas ansvarigt för överträdelser av konkurrensreglerna, som begås av ett osjälvständigt dotterbolag. En koncern betraktas också som en enhet vid bedömningen av om en dominerande ställning föreligger.

Kontroll och sanktioner

EU har en utbyggd kontrollapparat för att effektivt kunna beivra överträdelser av konkurrensreglerna. EU-kommissionen har t.ex. möjlighet att utan förvarning inspektera bokföring och annan dokumentation hos det enskilda företaget (s.k. dawn raids). Kommissionen kan förbjuda företag vid vite att fortsätta med konkurrensbegränsande handlingar. Härtill kommer kommissionens möjlighet att utdöma mycket kraftiga böter (upp till 10 % av koncernomsättningen). Den som bryter mot reglerna kan dessutom bli skadeståndsskyldig.

Tre områden

EU:s konkurrensregler omfattar tre områden, nämligen:

  1. förbud mot konkurrensbegränsande avtal
  2. förbud mot missbruk av dominerande ställning
  3. kontroll av stora företagskoncentrationer

Dessa områden behandlas nedan var för sig.

Förbud mot konkurrensbegränsande avtal

Enlig artikel 101(1) i EU-fördraget är avtal mellan företag, som påverkar handeln mellan medlemsstaterna, förbjudna om de har till syfte eller resultat att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen på ett märkbart sätt. Med avtal mellan företag jämställs beslut av företagssammanslutningar och s.k. samordnade förfaranden; något som bland annat innebär att några uttryckliga överenskommelser inte behöver föreligga. Även t.ex. en samordnad prispolitik eller bojkottaktioner kan falla under förbudet. Avtal och avtalsbestämmelser som strider mot förbudet i artikel 101(1) är ogiltiga.

Syfte eller resultat

En åtskillnad görs mellan överträdelser som har ett konkurrensbegränsande syfte och överträdelser som leder till ett konkurrensbegränsande resultat. Den förstnämnda gruppen, ”syftesöverträdelser”, innefattar särskilt allvarliga överträdelser, som är förbjudna per se, utan att några konkurrensbegränsande effekter behöver påvisas. Den andra gruppen, ”resultatöverträdelser”, förutsätter ett s.k. konkurrenstest, som visar att det ifrågasatta förfarandet kan åtminstone potentiellt ha en konkurrensbegränsande effekt.

Undantag

Undantag från förbudet gäller enligt artikel 101(3) om ett konkurrensbegränsande avtal bidrar till att förbättra produktionen eller distributionen eller till att främja tekniskt eller ekonomiskt framåtskridande. En förutsättning är dock att konsumenterna tillförsäkras en skälig andel av den vinst som därigenom uppnås. Kommissionen har också utfärdat ett antal s.k. gruppundantagsförordningar. Avtalsbestämmelser som följer föreskrifterna i en sådan förordning är alltid tillåtna enligt artikel 101(3).

Riktlinjer m.m.

Till ledning för bedömningen av olika typer av avtal har kommissionen utfärdat riktlinjer för vertikala avtal (2022/C 248/01) och horisontella avtal (2011/C11/01).

Ett avtal som är tveksamt ur konkurrenssynpunkt kunde tidigare anmälas till kommissionen för bedömning av dess konkurrensrättsliga status. Denna möjlighet har tagits bort, varför företagen själva måste göra den konkurrensrättsliga bedömningen.

Bagatellavtal

Ett konkurrensbegränsande avtal måste ha märkbar effekt för att falla under förbudet. Så kallade bagatellavtal går i allmänhet fria. Kommissionen har i ett tillkännagivande, (2014/C291/01), förklarat att som bagatellavtal ska i allmänhet anses:

  • avtal mellan konkurrerande företag tillsammans representerande högst 10 procents marknadsandel
  • avtal mellan icke-konkurrerande företag envar av dem representerande högst 15 procents marknadsandel.

Det bör noteras att undantaget för bagatellavtal inte omfattar konkurrens begränsande förfaranden som har till syfte att begränsa konkurrensen; s.k. syftesöverträdelser.

Åtaganden

Kommissionen har befogenhet att ålägga berörda företag att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att få en överträdelse att upphöra. Kommissionen kan i samband härmed besluta att godta ett företags egna åtaganden.

Geoblockering

Enligt EU-förordningen 2018/302 får ett företag inom EU inte blockera eller begränsa kunders åtkomst till företagets hemsida eller mobilapplikationer på grund av nationalitet, bosättningsort eller etableringsort. Detsamma gäller begränsningar av kunders betalningsmöjligheter. EU-förordningen kompletteras för svenskt vidkommande genom förordningen (2019:60) med kompletterande bestämmelser till EU:s geoblockeringsförordning.

Missbruk av dominerande ställning

Enlig artikel 102 i EU-fördraget får ett företag med dominerande ställning inte missbruka denna på den gemensamma marknaden eller en väsentlig del därav på ett sätt som påverkar handeln mellan medlemsstaterna. Bestämmelsen förbjuder inte ett företag att ha eller skaffa sig en dominerande ställning men väl att missbruka denna ställning. Missbruket kan bestå i exempelvis användning av oskäliga avtalsvillkor eller priser.

Marknadsandel

Den viktigaste faktorn vid bedömningen av om ett företag har en dominerande ställning eller inte är företagets marknadsandel. Företag som har en marknadsandel under 40 % av den relevanta marknaden anses normalt inte ha marknadsdominans. Den procentuella andelen går i allmänhet att fastställa någorlunda exakt. På vilket underlag denna ska beräknas är oftast betydligt svårare att bestämma. Kommissionen har givit ut ett särskilt tillkännagivande om hur den s.k. relevanta marknaden ska definieras (1997/C 372).

Förvärvskontroll

Kommissionen har antagit en särskild förordning om företagskoncentrationer (139/2004). Enligt denna ska vissa mycket stora gränsöverskridande företagsförvärv anmälas till kommissionen, som kan stoppa sådana förvärv som riskerar att påtagligt hämma den effektiva konkurrensen inom den gemensamma marknaden eller en del av denna.

Gränsvärden

De gränsvärden som gäller innebär att endast förvärv där åtminstone något av de inblandade företagen (inklusive andra koncernbolag) omsätter 10-tals miljarder kronor ska anmälas. Förvärv som inte uppnår gränsvärdena är tillåtna och normala avtalsvillkor i förvärvsavtalet kan inte angripas med stöd av förbudet mot konkurrensbegränsande avtal.

Kontraktshandboken är framtagen av Deal affärsjuridik AB och tillhandahålls i samarbete med Jure AB.