Allmänt

De fyra friheterna

EU:s gemensamma marknad innebär att varor, tjänster, kapital och arbetskraft skall fritt kunna röra sig mellan medlemsländerna (de fyra friheterna). Av grundläggande betydelse för främst de fria varurörelserna är att företagen kan agera i fri konkurrens inom hela EU-området (i praktiken hela EES-området eftersom EES-avtalet innehåller motsvarande regler). Konkurrensbegränsningar som påverkar handel mellan medlemsländerna är därför i stor utsträckning förbjudna. Detta innebär bl.a. att ett svenskt företag inte ens i samröret med ett annat svenskt företag tillåts komma överens om konkurrensbegränsningar som har märkbar effekt i ett annat EU-land.

Företag och koncerner

Företag inom en koncern betraktas som en ekonomisk enhet, varför konkurrensbegränsande avtal inom en koncern är fullt tillåtna. I enlighet med denna princip kan ett moderbolag hållas ansvarigt för överträdelser av konkurrensreglerna, som begås av ett osjälvständigt dotterbolag. En koncern betraktas också som en enhet vid bedömningen av om en dominerande ställning föreligger.

Kontroll och sanktioner

EU har en utbyggd kontrollapparat för att effektivt kunna beivra överträdelser av konkurrensreglerna. EU-kommissionen har t.ex. möjlighet att utan förvarning inspektera bokföring och annan dokumentation hos det enskilda företaget (s.k. dawn raids). Kommissionen kan förbjuda företag vid vite att fortsätta med konkurrensbegränsande handlingar. Härtill kommer kommissionens möjlighet att utdöma mycket kraftiga böter (upp till 10 % av koncernomsättningen). Som exempel kan nämnas att Scaniakoncernen ådömdes att betala 880 523 miljoner euro för medverkan i en europeisk lastbilskartell (C 251/22). Den som bryter mot reglerna kan dessutom bli skadeståndsskyldig.

Fyra områden

EU:s konkurrensregler omfattar i huvudsak fyra områden, nämligen:

1. förbud mot konkurrensbegränsande avtal
2. förbud mot missbruk av dominerande ställning
3. kontroll av stora företagskoncentrationer
4. Statsstöd

Dessa områden behandlas nedan var för sig.

1. Förbud mot konkurrensbegränsande avtal

Enlig artikel 101(1) i EU-fördraget är avtal mellan företag, som påverkar handeln mellan medlemsstaterna, förbjudna om de har till syfte eller resultat att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen på ett märkbart sätt. Med avtal mellan företag jämställs beslut av företagssammanslutningar och s.k. samordnade förfaranden; något som bland annat innebär att några uttryckliga överenskommelser inte behöver föreligga. Även t.ex. en samordnad prispolitik eller bojkottaktioner kan falla under förbudet. Avtal och avtalsbestämmelser som strider mot förbudet i artikel 101(1) är ogiltiga.

Syfte eller resultat

En åtskillnad görs mellan överträdelser som har ett konkurrensbegränsande syfte och överträdelser som leder till ett konkurrensbegränsande resultat. Den förstnämnda gruppen, ”syftesöverträdelser”, innefattar särskilt allvarliga överträdelser, som är förbjudna per se, utan att några konkurrensbegränsande effekter behöver påvisas. Den andra gruppen, ”resultatöverträdelser”, förutsätter ett s.k. konkurrenstest, som visar att det ifrågasatta förfarandet kan åtminstone potentiellt ha en konkurrensbegränsande effekt.

Undantag

Undantag från förbudet gäller enligt artikel 101(3) om ett konkurrensbegränsande avtal bidrar till att förbättra produktionen eller distributionen eller till att främja tekniskt eller ekonomiskt framåtskridande. En förutsättning är dock att konsumenterna tillförsäkras en skälig andel av den vinst som därigenom uppnås. Kommissionen har också utfärdat ett antal s.k. gruppundantagsförordningar. Avtalsbestämmelser som följer föreskrifterna i en sådan förordning är alltid tillåtna enligt artikel 101(3).

Riktlinjer m.m.

Till ledning för bedömningen av olika typer av avtal har kommissionen utfärdat riktlinjer för vertikala avtal (2022/C 248/01) och horisontella avtal (2023/C259).

Ett avtal som är tveksamt ur konkurrenssynpunkt kunde tidigare anmälas till kommissionen för bedömning av dess konkurrensrättsliga status. Denna möjlighet har tagits bort, varför företagen själva måste göra den konkurrensrättsliga bedömningen.

Bagatellavtal

Ett konkurrensbegränsande avtal måste ha märkbar effekt för att falla under förbudet. Så kallade bagatellavtal går i allmänhet fria. Kommissionen har i ett tillkännagivande, (2014/C291/01), förklarat att som bagatellavtal ska i allmänhet anses:

• avtal mellan konkurrerande företag tillsammans representerande högst 10 procents marknadsandel
• avtal mellan icke-konkurrerande företag envar av dem representerande högst 15 procents marknadsandel.

Det bör noteras att undantaget för bagatellavtal inte omfattar konkurrensbegränsande förfaranden som har till syfte att begränsa konkurrensen, s.k. syftesöverträdelser.

Åtaganden

Kommissionen har befogenhet att ålägga berörda företag att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att få en överträdelse att upphöra. Kommissionen kan i samband härmed besluta att godta ett företags egna åtaganden.

Geoblockering

Enligt EU-förordningen 2018/302 får ett företag inom EU inte blockera eller begränsa kunders åtkomst till företagets hemsida eller mobilapplikationer på grund av nationalitet, bosättningsort eller etableringsort. Detsamma gäller begränsningar av kunders betalningsmöjligheter. EU-förordningen kompletteras för svenskt vidkommande genom förordningen (2019:60) med kompletterande bestämmelser till EU:s geoblockeringsförordning.

2. Missbruk av dominerande ställning

Enlig artikel 102 i EU-fördraget får ett företag med dominerande ställning inte missbruka denna på den gemensamma marknaden eller en väsentlig del därav på ett sätt som påverkar handeln mellan medlemsstaterna. Bestämmelsen förbjuder inte ett företag att ha eller skaffa sig en dominerande ställning men väl att missbruka denna ställning. Missbruket kan bestå i exempelvis användning av oskäliga avtalsvillkor eller priser.

Marknadsandel

Den viktigaste faktorn vid bedömningen av om ett företag har en dominerande ställning eller inte är företagets marknadsandel. Företag som har en marknadsandel under 40 % av den relevanta marknaden anses normalt inte ha marknadsdominans. Den procentuella andelen går i allmänhet att fastställa någorlunda exakt. På vilket underlag denna ska beräknas är oftast betydligt svårare att bestämma. Kommissionen har givit ut ett särskilt tillkännagivande om hur den s.k. relevanta marknaden ska definieras (C 2023/6789).

3. Förvärvskontroll

Kommissionen har antagit en särskild förordning om företagskoncentrationer (139/2004). Enligt denna ska vissa mycket stora gränsöverskridande företagsförvärv anmälas till kommissionen, som kan stoppa sådana förvärv som riskerar att påtagligt hämma den effektiva konkurrensen inom den gemensamma marknaden eller en del av denna.

Gränsvärden

De gränsvärden som gäller innebär att endast förvärv där åtminstone något av de inblandade företagen (inklusive andra koncernbolag) omsätter 10-tals miljarder kronor ska anmälas. Förvärv som inte uppnår gränsvärdena är tillåtna och normala avtalsvillkor i förvärvsavtalet kan inte angripas med stöd av förbudet mot konkurrensbegränsande avtal.

4. Statsstöd

Enligt artikel 107.1 i EU-fördraget är selektivt offentligt stöd till företag förbjudet. Vissa typer av statsstöd i krissituationer kan dock tillåtas efter anmälan och prövning av kommissionen. Statsstöd som omfattas av gruppundantagsförordningen 651/2014 behöver dock inte anmälas.

Statsstöd som ges från länder utanför EU till företag inom EU kan angripas med stöd av EU-förordningen om utländska subventioner (2022/2560), som är tillämplig inom EU fr.o.m. den 12 juli 2023. Företag som erhållit statsstöd och som omfattas av förordningen har en anmälningsplikt vid företagsförvärv och offentlig upphandling över vissa tröskelvärden. Åtgärder som strider mot reglerna kan förbjudas. Kommissionen, som har vittgående befogenheter, kan också utfärda höga böter vid brott mot dessa.